Att vänta på GODOT

Funderingar utifrån olika livssituationer - april 2009

 


För en tid sedan mötte jag en äldre man - i min ålder - som jämnade ut matjorden i det nya minirosariet på landet.

Hans lust och energi stod i bjärt kontrast till mitt frustande engagemang.


- Att Du satsar på nya projekt i din ålder – var hans kommentar!


En fundering kring en viss GODOT, som upptagit mitt

sinne en tid, aktualiserades då. Samuel BECKETs pjäs –

I VÄNTAN PÅ GODOT – har det skrivits mycket om på sistone. Mikael Persbrandt spelar mot Johan Rabaeus på Stockholms stadsteater. För regin står Thommy Berggren. Inte minst Persbrandts och Rabaeus` skådespelarinsatser har uppmärksammats.


De två vännerna Estragon och Vladimir, i deras

gestaltning, väntar förgäves på Godot. Deras väntan är symbolisk. En väntan på något? Rätt meningslös om man bara passivt väntar på det, kan man tycka.


Själva handlingen är dialogerna mellan Estragon och Vladimir sittandes vid ett träd, en längre konversation, bitvis helt utan sammanhang. Vem eller vad är Godot

som de väntar på undrar man förstås? Det finns mängder med anspelningar i litteraturen till denna pjäs. Internet

har också intressanta tankar och diskussioner. Man kan spekulera i det oändliga, vad det är de väntar på.

























Någon tror jag att det är en förkortning på "Good Old Times". Den de väntar på tycks inte komma. Sådana är, menar nog Beckett, allas våra liv. Vår fåfänga väntan på NÅGON.


Vem är Godot? Gud (God), ett nytt liv, döden, bättre tider? Själv tycker jag, att jag inte har tid och lust att passivt vänta på GODOT, i min situation. Det låter kanske patetiskt.


Men mitt engagemang och min livslust är efter min svåra sjukdomsperiod på topp.  Motivationen är hög. Jag är så ivrig att jag ibland snubblar över mina egna ben! Det finns så mycket lustfyllt att göra: Sången i kören och Manskörens hemsida - www.kalmarmanskor.se, fåglarna och ornitologerna, rosnätverket och POM, fotograferingen och skrivandet, trädgårdarna och byggandet. Ja, hela Livet och Naturen.


Och Godot kommer nog, om vi väntar eller inte. Under tiden behöver vi inte passivt sitta stilla och förbereda oss. Vänta inte på Godot!   Dan