Vintern 2010 - är den kallast i mannaminne?

Jämför med krigsvintrarna!



2010-03-12


Vintern dröjer sig envist kvar i mitten av mars. Snötäcket har bara minskat marginellt från över en halv meter i Kalmar. Tanken om ett kommande milt medelhavsklimat har förträngts efter hand! Idag rapporteras -27.8 °C i Skellefteå och Kalmar har ett par minusgrader på morgonen. Vi fryser!


Vi har haft den längsta perioden med minusgrader sedan 1800-talet. En av de märkligaste företeelserna den här vintern har varit de långa sammanhängande perioderna utan blidväder skriver SMHI på sin hemsida.















Går man till annalerna finner man att vintrarna 1929 och 1942 var de värsta i mannaminne. Vintern 1942 mätte man upp tjugoåtta minusgrader i Malmö, vilket är köldrekord. Våren kom i maj på den tiden.












Krigsvintrarna på landet under -40-talet minns jag...

1942 gick jag i folkskolan, mitt under brinnande krig. Sverige var lyckligtvis förskonat från direkta krigshandlingar men vi påverkades trots detta av kriget på olika sätt. Vi satte t ex upp mörkläggningsgardiner varje kväll på vintern. Flygande fästningar störtade i Skåne i samband med bombningar i Tyskland. Vissa matvaror var ransonerade och man fick handla på kuponger. Tältförlagda värnpliktiga soldater fanns i skogen på åsen. Umgänget med dem var spännande och deras ”bräckekorv” var delikatesser för skolpojkar.

Förutom att det var mycket kallare, var det svårare att klara sig då. Idag har vi ju helt andra redskap och uppvärmingsmetoder.

Vintern 1942/43 lär ha varit den kallaste på 500 år. Lägsta uppmätta temperatur för Malmö var -28°C , under denna vinter, och då skall man minnas att temperaturer -20°C är mkt sällsynt i dessa trakter.




Boeing B-17G ”Flying Fortress”. B 17, flygande fästning, tillverkades ända fram till slutet av andra världskriget


Planens huvuduppgift var att under dagtid i formliga armador, med upp till 1 000 plan, bomba och förstöra Hitler-tyska industrier och utplåna hela städer. 


Jag åkte skidor till skolan hela vintern över åkrarna. Vägarna var igenkorkade av snö, som slutligen måste skottas rena för hand. Bilarna drevs med gengas!



















                               Skolan i Östra Sönnarslöv, cirka 5 km från gården

Mina lärare hette: Evelina Jonsson, Astrid Bergman och Edvin Lagerholm.



















Kartan visar vår bondgård som ligger på Everöds-vägen, mellan Ö. sönnarslöv och Everöd. Man tar av till vänster från Everöds-vägen, där jag märkt ut, med rött, 

orden Gården och Bäcken.



















Om man förstorar kartbilden kan man se åkrarna och gårdens utsträckning. Ovanför

och norr om bäcken kan man se två stycken gravhögar, den närmaste ganska ansenlig till omfånget. Den var vår skidbacke under krigsvintrarna. Det finns ett stort antal gravhögar och gamla boplatser i Östra Sönnarslövs socken. De flesta är koncentrerade till vissa höjder i närheten av Linderödsåsen.


Det var den större s k Sönnarslövsgården, som syns till vänster på den större bilden, som hade delats upp i mindre gårdar under 1930-talet.


Några slott dominerade annars min hembygd... t ex Maltesholm


I övergångsbygden mellan Kristianstadslätten och Linderödsåsen ligger de två godsen Maltesholm och Borrestad. De var betydelsefulla inslag i min barndoms landskap, liksom flera andra slott, t ex Vittskövle.


MALTESHOLM ligger vid randen av Linderödsåsen, ca 18 km sydväst om Kristianstad. Godset hörde från början till Vittskövle, som då innehades av släkten Brahe. 1587 avsöndrades det därifrån såsom en utgård i Sönnarslöfs by och tillföll Else Brahe, som var gift med Henrik Ramel till Bäckaskog. Hon överlevde sin make och dog 1620, då Sönnarslöfsgården tillföll yngsta dottern Anne Ramel.
















Skolbarnen i Sönnarslöv inbjöds en gång varje sommar att besöka slottets trädgård. Det var en annorlunda upplevelse - inte minst glasspinnarna minns jag som ovanliga festinslag!

Slumpens skördar bjöd att jag kom att återvända till slottet även som ung man. Min militärtjänst vid A3, Kungliga Wendes i Kristianstad, råkade jag göra tillsammans med den blivande slottsherren, Jacob Palmstierna. Han blev senare mest känd som chef för SE-banken. Efter kadettskolan blev vi båda reservofficerare med samma inriktning, underrättelsetjänst (intelligence officers). Tillsammans med vår stabschef fick jag därför nöjet att avnjuta privata middagar inne i det förnäma slottet.























En ståtlig uppfart till slottet, Höge väg, lät Malte Ramel bygga. Det tog nästan 50 år (1775-1824) att färdigställa detta väldiga byggnadsverk. Från slätten under jämn stigning uppför Linderöds-åsen går den 1,3 km långa och 12-20 m breda vägen med sidor av huggen sten. På sina ställen når stenfyllningen en höjd av 6 m från marken. Stenen togs från åkerfält och ängar. Till bygget, som leddes av Jöns Anderson från Borrestad, gick det åt 102.227 kubikalnar stenmur.